Fröken Stråhed

Far: Varför låser du, Johanna?

Jag: För jag vill vara ifred.

Far: Det får du väl vara ändå?!

 

Föreställ er en dörr som öppnas i alla fall en gång i minuten, oftast utan att personer bakom den knackar. Ett fönster utan rullgardin eller persienner, som dessutom vetter direkt mot balkongen och den välbesökta frysen. Fyra vuxna människor varav en av dem finner det intressant att stiga på i tid och otid och variera mellan att bara stå mitt i rummet och titta sig omkring och titta (läs: stirra) på dig och ställa obekväma frågor eller komma med onödiga påståenden.

Lägg till att konstant höra ett eko av ditt namn då, av någon anledning, du är den enda som kan hjälpa till med något just då.

 

Nej. Jag tror bestämt att jag och min far delar uppfattning om vad ett privatliv innebär.