Sjung om studentens glada dagar.. Eller?

Imorgon tar jag, fyra år senare än väntat, studenten! Mina föräldrar har varit så otroligt hjälpsamma, särskilt efter allt som har hänt.
Mamma satt med mig i några timmar på psykakuten efter att ha blivit ditskickad av vårdcentralen. Hon satt med mig trots att hon var så förbannat trött.
Vi var på Burlöv Center häromdagen och införskaffade strumpbyxor och smycken. Detta innebär att jag har min "stass" färdig. Blir helsvart i kläder och skor och sedan rosa och blått på accessoarer och smink. Och studentmössa på det. Folk som anser att gymnasienivå på folkhögskola inte räknas kan köra upp något där bak.

Så. Jag borde vara sjukt glad och pepp, som alla andra. Men jag kan inte riktigt. För helt plötsligt inser hela kroppen att jag måste tillbaka till skolan. Till alla de som avskyr mig. Till de som pratar bakom ryggen, till den som jag tyckte (tycker?) om så jävla mycket.
Jag måste träffa allihop. Och det får mig att må riktigt illa och vilja lägga mig under täcket och aldrig komma fram.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0