Fröken Stråhed

Har fått ner all smutstvätt i tvättkorgen, äntligen. Förstår mig inte på mig själv, jag HATAR när det är grisigt och oreda, det är oftast jag som tömmer diskmaskin och sätter in alla fem miljoner glas och tallrikar och sådär, just för att jag inte orkar med hur det ser ut.
Men när det gäller mitt eget rum så är det annorlunda. Det ligger skit i vartenda hörn! Jag hatar mitt rum om jag ska vara ärlig. Städat eller ostädat. Jag har hatat det sedan vi flyttade till denna gudsförgätna avgrund till förort. Aprikosfärgade, långrandiga väggar med en aprikosrosa bård uppe vid taket. Kan tilläggas att mitt rum är det enda i lägenheten som mina kära föräldrar valde att inte tapetsera eller måla om. Det enda. Om man inte räknar det skabbiga badrummet med mögel i taket.
Gästtoaletten är det tjusiga klinkers på, både golv och väggar. Köket är tapetserat i en varm gul, hela hallen är djupt röd, mina föräldrars rum är ljust och öppet grönt, vardagsrummet grålila och min brors blått.
Men neeeeeeeeej, Jåis rum gör vi inte om det minsta lilla!
Hmpf.

Filmen vi såg i skolan var för övrigt The Odyssey, om Odysseen och hans resa hem från kriget om Troja. Den var ganska fånig. Man skulle kunna göra ett drickspel utav det hela, varje gång någon säger "it is I" så ska man dricka. Jag lovar, man hade blivit full direkt.

Har fortfarande ont i ryggen.
Suger fett hårt. Och inte fan kunde jag göra samhällsuppgifterna heller, för jag begriper inte ett ord.
Jävla trams.

Om ni ursäktar så ska jag sova. Natt i hatten.