Söndag.

Steg upp och blev jätteyr! Vad fan är grejen med att jag är yr hela tiden? Och det var liksom inte resa-sig-för-snabbt heller, för den gick inte över. Stapplade som ett skjutet djur till toaletten, balkongen och köket. Ligger ner igen. Woo.

Klockan 15 är det kör. Det verkar som om jag får åka ensam. Är livrädd, men måste dit. Måste lära mig låtarna inför 1 maj. Och få texter, Aneta ville kopiera.
I mitt nästa liv ska jag vara världsvan, iskall. En sån där som vågar, tar för sig.
Wäh.
Det ska väl gå bra ändå, hoppas jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0