Många bäckar små.

Fan alltså. Jag blir mörkrädd. Ledsen. Arg. Besviken.
Det är så många som har dålig inställning till sådant här. Som tänker "orkar inte", "det kvittar väl om inte JAG är med?". Klart som fan att det inte kvittar? Det är ert samhälle också!
Om någon gör er orätt, protesterar ni inte då? Måste allt som sker vara personligt riktat för att någon faktiskt ska ta åt sig och känna att nej, det här accepterar jag fan inte!
Det är verkligen skitmånga som inte bryr sig om att vi lever i ett samhälle som bara gynnar de redan förmögna. Som skiter i det faktum av att de själva står inför orättvisan. Eller kanske inte fattar?

VARFÖR vill man inte säga ifrån när man har en politik som jobbar för att sjuka inte ska få sjukförsäkring? Som tar från de fattiga och ger till de rika?
Varför väljer man att passivt sitta och titta på och ömka sig över att man inte har några pengar när man inte gör något åt det själv?
Är det verkligen så kul att vältra sig i sin egen skit, att man väljer bort en manifestation till förmån för att sitta på sin röv och fortsätta tycka att allting är skit?

Allting är skit eftersom ni inte engagerar er och bryr er.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

Kommentarer
Postat av: Ärret

För det första så har du helt rätt. Heder åt dig som faktiskt gör något.

Det viktigaste är såklart vardagsaktivismen. Att vi säger ifrån när någon vräker ur sig SD-dynga. Att vi påminner om förfallet i sjukförsäkringen. Att vi påpekar att ROT och RUT kunde ge 20 000 nya jobb i offentlig sektor istället för en skatterabatt till de rikaste 20 procenten. Viktigast är att vi alltid pratar om orättvisorna. Att vi väcker medvetandet och inte låter folk glömma. Att vi faktiskt ber folk städa upp efter sig i parken (även om vi gör det på skoj)



Bra jobbat Jåi, och kom ihåg att varje dag är en aktivistdag.

2011-04-25 @ 23:21:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0