Grattis! Det blev en mupp!

Jag har varken hunnit eller orkat skriva idag. Tänkte bara skriva några rader och sedan gå och lägga mig med smink och allt. Är så infernaliskt jävla obotligt trött.

Det finns ju den här möjligheten när man är preggo att få veta om ens lilla smunk därinne har downs syndrom. För att man ska kunna ta beslutet om man ska behålla, abortera eller adoptera bort.
Eller om man bara vill veta, vilket jag har svårt att tro.
Sedan har vi dessa som anser att det är bra, för att "man kanske inte känner sig redo för ett sådant barn". Men alltså. Va? Vad hände med att skaffa barn som man älskar villkorslöst?
"Nä, men alltså. Jag vill ju bara ha mitt barn om det är NORMALT".

Rätt sjukt tankesätt tycker jag. Ett barn är alltid ens barn. Och nej, jag är inte abortmotståndare. Men att ta reda på eventuella symptom för att bestämma huruvida man älskar barnet tillräckligt för att behålla, det accepterar inte jag. Nej du, den gubben gick inte. Väljer man att skaffa barn så anser jag att man faktiskt får ta riskerna. The bad with the good liksom.

Cred till alla föräldrar därute med barn med olika åkommor, symptom och sjukdomar! You rule!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0