Fröken Stråhed

Ibland kan jag känna det som att jag har 0 kompisar totalt.
Det är liksom som om folk bara vill vara vänner på deras promisser. Som att det alltid ska vara jag som måste åka iväg för att någon ska kunna umgås, jag som måste slösa mina pengar på buss- och tågresor, men ingen annan.
Eller så orkar inte folk komma till mig.
Undrar lite vad folk gör med sina pengar. Faktiskt.
Dessutom får man spara.

Förvisso har jag busskort nu och kan åka varsomhelst inom skåne. Men det hör inte riktigt hit.
Dessutom kvittar det. Det är typ aldrig någon som vill umgås med mig ändå.
Lönt att jag frågar då.

Jag hatar denna dagen. Har haft konstant ont i magen. Hatar att springa omkring och vara konstant orolig för folk. Kommer folk få återfall, upprepat försöka ta livet av sig, hata mig, må dåligt.. Jag pallar inte.
Det må låta egoistiskt. Men jag orkar inte vara allas jävla mamma.

Men jahapp. Ser ut som om det är jag och malmö mot världen idag då.
För i vilket fall som så måste jag iväg och köpa en gitarrkrok så jag äntligen får upp gitarrerna.
Sen vet jag inte vad jag ska göra. Finns inte mycket mer att göra.

Fred ut.