Fröken Stråhed

Eh-he-he. Har tatuerat mig. Känns bra. Nu i alla fall.
Led mig genom slutet på zombien. Fy fan säger jag bara.
Men nu är han fin. Grön och grejer.
Fixade även klaven och hoppas på att den slutar se ut som skit nu.
Och gjorde en i nacken. En helt ny. Den känns inte ens. Inte alls. Brände inte varmvattnet, sved inte när jag gnuggade den eller lutar mig mot den. Känns inte. Alls. Den är underbar. Jag älskar den.

Undrar lite vad jag gör här ibland. Min kära mor har inte snackat med mig på 3 dygn imorgon bitti. Fint. Hon ignorerar mig och tilltalar endast pappa. Och undviker mig. Känner mig så jävla älskad.
Blev sepedissad idag. Fint att folk håller sina löften liksom.
Jag klickade henne i telefon. Jag orkade inte. Orkade inte att hon inte ens verkade bry sig.
Lönt att ställa upp för andra när de inte ställer upp för en tillbaka. Fast de lovat.

Idag var det något spexigt på utkanten. Men jag orkar inte ta mig dit. Har tagit bort smink och badat och tänkte sova när mitt hår har torkat. Det är ett under att jag fortfarande är vaken. Klockan är efter 21 ju! WOO!
Go me!
Imorgon är det klubb neon. Men jag ska inte dit. Jag ska antagligen på bio med Fröken Carl-Johan. Det ska bli azum. Tror vi ska se "i rymden finns inga känslor".

(Jag vill till rymden)