May the forks be with you.

Pannekagor till frulle på tåget. Fint.
Skrattade så jag grät på tåget hem, vet inte varför. Kunde inte sluta.

Sen får man veta att man inte är tillräckligt omtyckt för att man ska vara "lönt att fråga" om man vill med ut.
Och tydligen går det finemang att åka till Malmö och festa typ, varje helg, men när det gäller att träffa mig (som tydligen är en "kompis") så blir det plötsligt jobbigt att ta sig utanför lägenheten.

Älskar verkligen utanförskap. Älskar att bli bortvald, bortprioterad.
Älskar att vara ett jobbigt miffo, älskar att mina kompisar bara är mina kompisar när de inte har någon annan.

Fork you.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0