Fröken Stråhed

Frågar mig dagligen vad jag gör härnere. Vad i helvete gör jag här? Här finns ingenting att hämta, ingenting att göra, ingen att leka med. Typ.
Alla bara växer upp och blir vuxna och kvar sitter jag med mammas läppstift i hela nyllet och för stora skor.

Om ingen har räknat ut det, så blev jag hemma idag. Vet inte varför, om jag ska vara helt ärlig. Allting sket sig, rann ut i sanden. Jahaja.

Blev inte till att sätta upp mina jävla gitarrer idag heller, såklart. För viktiga saker kommer först. Som Joakims innebandy, tv och ostbågar. "Jag gör det imorgon, om jag hittar några skruvar". Jaha. Tack för hjälpen.

Innan idag, så diskuterade min mor och jag vad man kan ha på sig på ett dop. Min kusins son ska nämligen döpas i november. Jag tänkte mig jeans och blus, liksom fint utan att vara för uppklätt. Men nä. Det dög inte.
Jag borde ha något långärmat, eller kanske en kavaj -en fin såklart, inte som den jag har-. Tror hon inte att jag förstår att hon tycker detta för att jag ska dölja mina armar? Dölja mina tatueringar? Snälla.
Jag är inte född igår.

Summan av kardemumman är att man bara duger som man är, om man är som de vill att man ska vara.

Vill att skolan ska vara över snart så jag kan fly fältet, fly detta äckliga och motbjudande ställe.
Jag orkar inte.