Fröken Stråhed

Klockan är 22.43 enligt Rosas dator. Och jag är på hemgång. Jag är verkligen tanten i mitt sällskap, alltid den som går och lägger sig först.
Men ikväll har jag ångest, och jag vet inte varför. Fick låna pengar till taxi av Rosa, så jag slapp gå till tåget. Tåget går 23.26. Trevligt.
Vet inte var jag ska ta vägen, vet knappt vem jag är. Jävla Jåi. Vad fan vill du med ditt liv alltså.
Det är inte okej.

Det är inte det att skolans halloweenfest inte var rolig, för det var den. Jag trivdes ganska bra men efter ett tag kände jag skiten i magen. Den där jävla ångesten som alltid ska förstöra. Åker hem i peruk och linser av ren lathet.
Orkar liksom inte. Tog av mig korsetten. Jävlar vad Miriam kunde dra åt. Så smal har man inte känt sig på ett tag.

Jag och Miriam var Pauline och Amelie. Hon var min piga och jag var hennes hertiginna. Jag slaktade män, bar runt på en hand. Mycket fint. Eh.
Blir spännande på måndag.


Hade egentligen kunnat sova här. Men jag klarar inte det. Inte ikväll.
Vill hem till min linjal. Mina blivande blåmärken.
Så jävla töntig man kan vara då.

Tack och hej.