Av: Johanna
Hittade en "saga" jag skrev när jag var typ, 10 eller 11.
Den sorgliga lilla geten
Det var en gång en liten get, som hette Ralf. Han hade en mycket elak get-syster med namnet Gun.
En dag, när Ralf var ute och strosade, träffade han en liten älva. Hon frågade "men lilla get, varför ser du så sorgsen ut?". "Min syster är ständigt elak mot mig, och gör narr av mig.", svarade Ralf, och traskade vidare.
Han kom till en glänta, där en liten tomte satt och dinglade med benen från en stubbe.
"Varför är du så butter, en solig dag som den här, lilla get?" "Jo, min get till syster gillrar fällor så att jag kan bli allt från blå till ett brutet ben eller matförgiftad.", svarade Ralf, och skuttade vidare.
Efter nåra minuter hörde han flöjtmusik från bäcken. Där satt näcken och spelade på sin panflöjt.
"Lilla get, förtälj för mig, varför denna bistra uppsyn jag skådar i ditt anlete?" "Jo, min syster Gun sticker mig med husbondens knivar och sina horn. Jag förblöder nästan varje kväller.", sa Ralf.
När vår lilla get kom hem på eftermiddagen, fann han sin syster död på det våta gräset i hagen. Ty, hon hade ett så förvrängt ansikte, att Ralf inte visste om han skulle skratta eller gråta. Älvan hade lämnat efter sig glitter som signatur.
Gun var uppsprättad, och man såg hur mjölmaskar åt på hennes innanmäte. På hennes mjälte satt en liten luva som signatur.
Runt omkring tackan såg Ralf hur blodet hade sprutat. Där fanns stickhål på hela hennes pälsbeklädda kropp. I hålen satt det hår från näcken.
Varför dessa varelser gjort något så grymt,
det glömde jag minsann berätta.
Om ni enbart hade fått en skymt,
av Rals godhet, som cloetta.
Gun var ond som en jagvetintevad,
och hon förtjänade detta öde, det gjorde honom så glad.
Ibland undrar jag hur lärarna lät mig hållas. Skrev om anorexiabrudar som dog och sånt, haha.
Har skrivit av pappret precis som det står, därav eventuella grammatiska fel. Så att säga.
Men jag måste erkänna att jag var jävligt kreativ som barn!
Den sorgliga lilla geten
Det var en gång en liten get, som hette Ralf. Han hade en mycket elak get-syster med namnet Gun.
En dag, när Ralf var ute och strosade, träffade han en liten älva. Hon frågade "men lilla get, varför ser du så sorgsen ut?". "Min syster är ständigt elak mot mig, och gör narr av mig.", svarade Ralf, och traskade vidare.
Han kom till en glänta, där en liten tomte satt och dinglade med benen från en stubbe.
"Varför är du så butter, en solig dag som den här, lilla get?" "Jo, min get till syster gillrar fällor så att jag kan bli allt från blå till ett brutet ben eller matförgiftad.", svarade Ralf, och skuttade vidare.
Efter nåra minuter hörde han flöjtmusik från bäcken. Där satt näcken och spelade på sin panflöjt.
"Lilla get, förtälj för mig, varför denna bistra uppsyn jag skådar i ditt anlete?" "Jo, min syster Gun sticker mig med husbondens knivar och sina horn. Jag förblöder nästan varje kväller.", sa Ralf.
När vår lilla get kom hem på eftermiddagen, fann han sin syster död på det våta gräset i hagen. Ty, hon hade ett så förvrängt ansikte, att Ralf inte visste om han skulle skratta eller gråta. Älvan hade lämnat efter sig glitter som signatur.
Gun var uppsprättad, och man såg hur mjölmaskar åt på hennes innanmäte. På hennes mjälte satt en liten luva som signatur.
Runt omkring tackan såg Ralf hur blodet hade sprutat. Där fanns stickhål på hela hennes pälsbeklädda kropp. I hålen satt det hår från näcken.
Varför dessa varelser gjort något så grymt,
det glömde jag minsann berätta.
Om ni enbart hade fått en skymt,
av Rals godhet, som cloetta.
Gun var ond som en jagvetintevad,
och hon förtjänade detta öde, det gjorde honom så glad.
Ibland undrar jag hur lärarna lät mig hållas. Skrev om anorexiabrudar som dog och sånt, haha.
Har skrivit av pappret precis som det står, därav eventuella grammatiska fel. Så att säga.
Men jag måste erkänna att jag var jävligt kreativ som barn!
Kommentarer
Trackback
