En del faller alltid, alltid ner i hål
Gårdagen: trött, snorig och förkyld. Snöstorm ute. Måste ut med hunden. Sjukt snygg outfit bestående av mjukisbyxor från cybergymnasiet, munkjacka med braindead-tryck på ryggen (som ingen såg, ville bara vara cool och informera om att jag har coola kläder), uggs, min.. Parkas/kappa/jacka (kan inte sånt), vantar och.. Rånarluva! Haha! Jag ville verkligen inte frysa, så jag drog på mig rånarluvan jag köpte i piteå på dollarstore när jag fortfarande hade pojkvän där för.. Ja, ungefär ett år sedan.
Såg inte klok ut, och fick snö i ögonen, men det var nice ändå. Ingen var ändå ute pga vädret.
Trampade i diverse dolda kaningropar, men föll inte. Förrän efter ett tag. Då föll jag pladask på knäna och kände mig jättedum och var sjukt glad att ingen var i närheten. Efter ett tag kom mamma och Fritte blev lika hysterisk som han brukar bli när någon av oss kommer "hem". Vi börjar gå hemåt, och hipp som happ så ramlar vi båda 2 samtidigt! Stackars kaniner samtidigt, vi trampar för fan i deras hus.
Idag: min sinnesstämning är inte på topp. Jag är arg, besviken och sårad. Jag känner att jag har hamnat i kläm mellan 2 klasser, varav ingen verkar ha accepterat mig som en klasskamrat.
Första klassen på gymnasiet hade reunion för ett tag sedan, och jag var den enda som inte var bjuden. Gick där ändå 2 år. Sedan gick jag om tvåan, och det gick bra i början. Men nu vet jag inte. Får veta genom en f.d klasskamrats blogg att 2 av av de andra kamraterna tydligen ska ha fest i februari, och det verkar som om klassen ska dit. Ja, utom jag då. Som vanligt.
Det har alltid varit så, jag har alltid varit den man försökt undvika. Det förekommer ganska ofta fortfarande att folk väljer att inte bjuda med mig på saker.
Men det värsta är när man frågar kanske en fredag; "händer det något idag eller imorgon?" och får ett nej till svar, jag vet ingenting som händer.
Och efter får man se detta "ingenting" på facebook, bilddagboken etc.
Vill folk så badly inte umgås med mig, så är det faktiskt bättre att de bara säger det. Jävla as.
Såhär snygg var jag innan jag gick ut med Fritte igår.
Såg inte klok ut, och fick snö i ögonen, men det var nice ändå. Ingen var ändå ute pga vädret.
Trampade i diverse dolda kaningropar, men föll inte. Förrän efter ett tag. Då föll jag pladask på knäna och kände mig jättedum och var sjukt glad att ingen var i närheten. Efter ett tag kom mamma och Fritte blev lika hysterisk som han brukar bli när någon av oss kommer "hem". Vi börjar gå hemåt, och hipp som happ så ramlar vi båda 2 samtidigt! Stackars kaniner samtidigt, vi trampar för fan i deras hus.
Idag: min sinnesstämning är inte på topp. Jag är arg, besviken och sårad. Jag känner att jag har hamnat i kläm mellan 2 klasser, varav ingen verkar ha accepterat mig som en klasskamrat.
Första klassen på gymnasiet hade reunion för ett tag sedan, och jag var den enda som inte var bjuden. Gick där ändå 2 år. Sedan gick jag om tvåan, och det gick bra i början. Men nu vet jag inte. Får veta genom en f.d klasskamrats blogg att 2 av av de andra kamraterna tydligen ska ha fest i februari, och det verkar som om klassen ska dit. Ja, utom jag då. Som vanligt.
Det har alltid varit så, jag har alltid varit den man försökt undvika. Det förekommer ganska ofta fortfarande att folk väljer att inte bjuda med mig på saker.
Men det värsta är när man frågar kanske en fredag; "händer det något idag eller imorgon?" och får ett nej till svar, jag vet ingenting som händer.
Och efter får man se detta "ingenting" på facebook, bilddagboken etc.
Vill folk så badly inte umgås med mig, så är det faktiskt bättre att de bara säger det. Jävla as.
Såhär snygg var jag innan jag gick ut med Fritte igår.
Kommentarer
Trackback
