Lördag.

Har varit vaken i en timme och paniken och ångesten ökar. Jag får alltid panik på lördagar av någon anledning.
Hela den här grejen med att gå ut. Känner mig som om jag står längst ner i näringskedjan, lilla Lisa som provar mammas högklackade skor. Som narren som följer med ut, för någon måste ju vara the bad guy.
The pity case.

Jag vet inte varför jag känner så. Men jag hatar att känna mig utanför. Vilket jag gör dagligen. Passar inte in någonstans. Hos någon. Jag hatar känslan av att jag får följa med för att folk tycker synd om mig eller något.
Vad är grejen?

Tänker gömma mig under täcket några timmar nu. Och sen supa röven av mig så jag slutar känna.

G'day.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0