Fröken Stråhed

Ett klagobrev. Peppen ligger under noll. Ångesten är påtaglig och jag känner mig så jävla äcklig. Har plattat håret. Och klätt på mig. Får se om det känns värt att sminka sig innan bio. Antagligen inte.
Har ni tänkt på hur era fingrar bildar ord på skärmen genom att trycka på knappar? Så som i skrivande stund. Hur ord bildar fantasier om känslor? Hur en mening på en skärm kan uttrycka hur någon känner, ser ut, måla upp en hel bild av abstrakt och konkret?
Fett skumt.

Ingen har sagt något om mitt röda hår. Inte att det är fint i alla fall. Känns ovärt. Vet inte om jag ska färga tillbaka till blont eller gå mot mörkbrunt. Vet inte vet inte vet inte.
Är det värt?
Borde man klippa lugg? Den växer ut igen, men det är jobbigt.
Känner att håret borde växa ut lite snabbare. Mer hår, större möjligheter.
Ovärt.

Imorgon är det nyår. Det vet alla. Folk skriver det överallt, skriker det överallt. NYÅR!!!
Förstår inte hysterin överhuvudtaget. Gott nytt jävla skitår liksom.
Carro och Björne kommer nog hit. Ska laga körli frajs, mexicali nuggets och tzatsiki till dem. Oss.
Är bjudna på fest. Tanken är att man ska vara fin, det är ju nyår. Glitter och glamour. Gömma sig bakom ett glittrigt skal och le, skråla och skåla.

Har ingen champagne. Har citronvin och smultronvin. Det räcker.
Vem fan behöver champagne?
Kanske om någon bjuder.

Nej. Ska sitta blint på min tv nu.