Fröken Stråhed

Mitt sommarlov hittills; läkare, soc och arbetsförmedlingen. Och så lite magkatarr och ångest på det.

Fint jävla skitliv.

Idag ska jag åka hem till mina föräldrar och snylta mat. Fett nice. Ska nog promenixa lite med min kära rumskamrat också.

Och till dig, "Hemlig", som tyckte att jag skulle åka in på psyk och aldrig komma ut igen; jag har ingen aning om vem du är, förmodligen för att du namnger dig själv som hemlig, men såvida du inte är en ärkedouch så ber jag om ursäkt för det jag kan ha sagt. Som sagt, jag vet inte eftersom jag inte vet vem du är.

Jag är lika mänsklig som alla andra och ja, jag har också snackat min beskärda del skit om människor. Men jag försöker ändra mig. Har du inte gjort mig något så har jag förmodligen ingenting emot dig heller. Jag är trött på det nämligen. Trött på hela skitsnacksmentaliteten, att vara trevlig mot någon och sedan snacka om personen när denne har lämnat rummet. Jag tycker inte det är okej överhuvudtaget och jag försöker själv att undvika det.

Däremot så skiter jag högaktningsfullt i personer som gör mig orätt på något vis. Om någon snackar om mig utan att jag har gjort denne något fel, eller på något sätt är otrevlig eller dylikt, då bryr jag mig inte längre.

Men summan av kardemumman är att; ursäkta om jag har sagt saker som har varit irrelevanta och elaka.

Känner mig besegrad. Klassträff i Ystad och folk "gillar" (på facebook) att jag inte kan/vill komma för att jag ska till psyk och att folk skriver att det "var tråkigt" tills de inser att det är jag och tar bort det.
Man känner sig så jävla välkommen.

Och på det har jag tappat bort kuvertet där jag la kopiorna på mina behörigheter som jag måste skicka in till antagning typ, helst igår.

FML!

Inledde min dag med att dricka treo till frukost.
Känns som att jag håller på att dö. Hur kan en visdomstand göra så förbannat ont?! Do not approve!

Har tydligen egna små haterz också. Som, istället för att bara prata med mig om det är något, ignorerar och trashtalkar mig. Vuxna människor som beter sig som tjuriga tonåringar, bra!

Jonsaba är påväg hit. Det blir nog trevligt.

Studenten blev mer lyckad än jag trodde. Hade bara lite ångest!
Drack polsk champagne på tåget och fick smaka likör av Miriam i matsalen. Såg allmän linjes film i aulan, räddade en hund från kylan och drygade. Man får träsmak i röven i aulan efter ett tag.
Fick våra behörigheter och lärarna fick presenter och blommor. Hade killer heels som jag nästan fick kramp i skenbenen av. Hade jätterosa läppstift. Blev hämtad på en motorcykel som det stod "JOHANNA" på. Åkte hem, fixade och donade. Fick gäster, fick trevliga presenter. Hade mysigt, faktiskt. Fritiof blev traumatiserad av småbarn, haha! Lillkillen...
Vann en ny bingolott på bingolotto!

Har fixat lite i lägenheten med Linda. Vaktis kommer på måndag och ska fixa ännu mer. Fick trevlig varm choklad med kanel i.
Diskade.
Betalade min första elräkningen, hade en krona kvar på kontot. Party!

Idag har jag städat och diskat i mängder. Har diskat Lindas tjusiga plastskålar med färgglada lock. Och städat. Och bäddat rent. (Har bäddat ut honom nu.)

Jag och mamma for iväg till Skurup (I know!) och åt en trevlig pizza med Pauline och hennes son. Han är så charmig! Ler med hela ansiktet och skrattar!
Danne Stråhed var där. Han kände inte mig först, men min mamma. Det är lite lustigt tycker jag då det är min pappa han är släkt med. Och jag har fått höra att jag är lik min pappa. Hm.. I think I smell a rat! Men han verkar ändå rätt rolig. Han är också glutenalleriker! Dude, wtf!

Åkte hem till Malmö och sen gjorde vi saker som var första gången för mig men ändå lite roligt. Men det får vara hemligt. Eh-he-he.

OCH så invigde jag min väst idag!

Går jag på den så kommer jag ju framåt?

Imorgon tar jag, fyra år senare än väntat, studenten! Mina föräldrar har varit så otroligt hjälpsamma, särskilt efter allt som har hänt.
Mamma satt med mig i några timmar på psykakuten efter att ha blivit ditskickad av vårdcentralen. Hon satt med mig trots att hon var så förbannat trött.
Vi var på Burlöv Center häromdagen och införskaffade strumpbyxor och smycken. Detta innebär att jag har min "stass" färdig. Blir helsvart i kläder och skor och sedan rosa och blått på accessoarer och smink. Och studentmössa på det. Folk som anser att gymnasienivå på folkhögskola inte räknas kan köra upp något där bak.

Så. Jag borde vara sjukt glad och pepp, som alla andra. Men jag kan inte riktigt. För helt plötsligt inser hela kroppen att jag måste tillbaka till skolan. Till alla de som avskyr mig. Till de som pratar bakom ryggen, till den som jag tyckte (tycker?) om så jävla mycket.
Jag måste träffa allihop. Och det får mig att må riktigt illa och vilja lägga mig under täcket och aldrig komma fram.

Varför gör allt så förbannat ont?